Fyra dagar med det Svenska Handbollslandslaget

Fyra dagar med det Svenska Handbollslandslaget

Under fyra dagar hängde jag med det Svenska Handbollslandslaget till OS-förberedelser i Nederländerna. Här har jag skrivit lite tankar och funderingar för er som är nyfikna. På min sida på Facebook (klicka här) har jag laddat upp bilder efter varje dag. Klicka dig dit för att se bilderna.

För att se fler bilder klickar du här:

Matchförberedelser o dyl.: https://arkiv.bildbyran.se/?q=ZkNocmlzdG9mZmVyIEJvcmcgTWF0dGlzc29uO2EyO3IxO3gxO2dDQjAwOTI&r=ZkNo...

Ryssland - Sverige (lördag): https://arkiv.bildbyran.se/?q=ZkNocmlzdG9mZmVyIEJvcmcgTWF0dGlzc29uO2EyO3IxO3gxO2dDQjAwODk&r=ZkNo...

Träning söndag: https://arkiv.bildbyran.se/?q=ZkNocmlzdG9mZmVyIEJvcmcgTWF0dGlzc29uO2EyO3IxO3gxO2dDQjAwOTE&r=ZkNo...

Holland - Sverige (söndag): https://arkiv.bildbyran.se/?q=ZkNocmlzdG9mZmVyIEJvcmcgTWF0dGlzc29uO2EyO3IxO3gxO2dDQjAwOTA&r=ZkNo...

Uppdatering från Nederländerna dag 1 (fredag)

Dagen började med att den planerade tågresan från Eslöv till Köpenhamn blev inställd pga signalfel på Öresundsbron. Då blev resan genast väldigt mycket dyrare och innebar bilfärd över till våra grannar i väst. Stressen dagarna inför avresan för att fixa med giltiga tester, hälsodeklarationer, formulär hit och dit osv. visade sig vara nästan helt onödiga (nåja). Enda gången på hela resan från Sverige till Nederländerna som jag behövt visa upp ett negativt Covid-19 test var på Espresso House på Kastrup. Det krävdes alltså ett negativt test för att få köpa en kaffe som skulle inmundigas på plats. Inget vid gränsen till Danmark, inget alls i Nederländerna heller - inte ens pass behövdes visas upp märkligt nog.

Väl framme i Nederländerna blev det bussresa i 1 1/2h från Amsterdam till 's-Hertogenbosch som ligger lite drygt 10 mil bort. Något jag lärt mig efter att ha varit med på en del landslagssamlingar är att det skall ätas - väldigt ofta. Är det inte lunch, middag eller fika, så är det förstärkt mellis osv. Därför inleddes vistelsen med en bättre lunch med pannkakor och någon holländsk variant på lönnsirap som avslutning (det hade pappa gillat, sött och gott).

Efter lunchen var det dags att åka buss igen. Slutdestinationen den här gången var Maaspoort som är arenan här i staden. Där skulle Nederländerna möta Ryssland inför relativt stor publik, som ni kan se på bilderna. De kommande motståndarna scoutades noga av de Svenska spelarna och ledarna. Jag själv scoutade de bästa fotoplatserna inför morgondagens match.

Detta är för övrigt den första matchen på säkert fyra år som jag tittat på från sidan och inte haft som fokus att fota, det är en otroligt märklig upplevelse. Ni som vet, ni vet.

Ljuset i arenan såg hoppfullt ut på förhand men jag är inte jätteimponerad. Imorgon blir absolut en utmaning. En intressant iakttagelse är att jag ser fler som bär munskydd på Willys i Eslöv än vad jag sett under hela min vistelse här. Man införde nya regler i torsdags och här verkar allt vara precis som vanligt igen.

Jag fick frågor om all utrustning kom fram helt och fungerande, och där är svaret ja. Jag tackar mina tåliga väskor och KLMs-/Kastrups-/Schiphols personal för det. Annars hade jag aldrig vågat resa iväg med så mycket prylar. För er som är lite nördiga och nyfikna så vägde min packning en bra bit över 40 kilo (inkl. väskorna) och bestod av 4 kamerahus, 6 objektiv (allt från 400mm ner till vidvinkel), två blixtar, dator, laddare till allt möjligt, dubbel uppsättning batterier, en massa tillbehör osv osv. Jag kommer säkert inte att ha någon användning för hälften av prylarna, men om jag ändå ska iväg så vill jag inte känna mig begränsad.

Nu är det dags för bingen. Klockan 08.00 startar dagen med frukost, sedan promenad och taktikgenomgång (inte för mig, jag vet redan vad jag ska göra). Kl 11.00 är det lunch och ni som känner mig och vet att jag alltid är hungrig tidigt på dagen, ni vet att det är en tid som passar mig perfekt.

Matchstart kl. 14.00! Matchen ser ni på Kanal 5 eller Discovery Plus. Bilder levereras till Bildbyrån och genom Handbollslandslaget.

Vi hörs mer imorgon!

****

Uppdatering från Nederländerna dag 2 (lördag)

Tack för alla uppmuntrande kommentarer och meddelanden efter mitt inlägg igår. Ni är många som hört av er, vilket är jättekul!

All right, dags för dag 2 här nere i Nederländerna tillsammans med Svenska Handbollslandslaget.

Dagen började ändå ganska tidigt. Uppstigning vid 07.00 efter en natt i en stenhård säng. Efter lite morgongymnastik så var jag igång, smidig som en panter. Typ. Dags för dagens första mål - Frukost. Eller som jag själv hade kallat det, en mindre nobelmiddag.

Efter frukosten drog tjejerna iväg på en promenad, för att sedan komma tillbaka till ett taktikmöte inför dagens match mot Ryssland. Under taktikmötet gicks det igenom klipp som videoanalytikern Pontus Ward Wiklund hade knåpat ihop samt några kloka ord från förbundskapten Tomas Axnér om att inte lägga några fingrar emellan. Det är väl ungefär så mycket jag förstod av det taktikmötet. Tur att mötet inte var för min skull. Men några bilder blev det! På en av bilderna ser ni även Malin, eller Psyk-Malin som presschef Daniel Vandor kallar henne. Hon är idrottspsykolog och jobbar nära spelarna och ledarna i landslaget.

Kan ni gissa vad som stod på schemat klockan 11.00?

Jepp, ni gissade rätt. Det var mat. Lunch, rättare sagt. Direkt efter den goda lunchen fanns det såväl fötter som axlar som behövde tejpas, tröjor som behövde vikas, motståndare behövde checkas och övrig utrustning behövde fixas till. För snart är det match.

Transporten (buss) stod redo vid 12-tiden och körde oss till Maaspoort (arenan). Väl där var det dags att lasta av prylarna och ta gräddfilen raka vägen in i arenan. Det är absolut en fördel att hänga med någon av lagen när det vankas match och det är publik med i bilden. Då släpps man in bakvägen och allt brukar gå väldigt smidigt. Jag hittade snabbt min scoutade plats och gjorde mig hemmastadd där, trots att floor managern (någon form av presschef på plats för evenemanget) absolut ville att jag skulle ha mina grejer uppe i pressrummet (långt borta) och det passade inte mig alls. Jag vill ha koll på mina grejer.

Ljuset i hallen var OK idag, det funkade. För er nördiga Skånefotografer som plåtat handboll så kan jag säga att ljuset var sämre än i såväl Eslövshallen, Höörs Sporthall och Sparbanken Skåne Arena. Ljuset kom rakt uppifrån och det var mer eller mindre obefintligt ljus över läktarna. Inställningarna för dagen var ISO 4000, 1/1000s slutare och f/2.8 på alla gluggar och kameror. Bilderna blev OK men går att göra bättre. På't imorgon igen!

Då det inte var så mycket publik på plats så var inte heller alla läktare utdragna(läktare nuförtiden går att fälla ihop så att det blir mer plats runt planen) och därför var det svarta skynken över dessa partierna. Det blev ändå rätt fint kan jag tycka.

Matchen då? Jo den vann Sverige tämligen komfortabelt (säger jag som inte vet, men det kändes så). Ryssland hade en del storstjärnor på plats fick jag reda på, inget som märktes.

Första halvlek var det från min sida fokus på Sverige-anfall och i andra halvlek var det en jakt på jubelbilder. Med jubelbilder menar jag helt enkelt när spelaren på andra sidan planen gjort mål och vänder upp och jublar mot bänken. Det är såna jag vill åt. Det tog ett tag innan det kom igång ordentligt men sedan blev det jubel för hela slanten. Till och med målvakten Jessica Ryde jublade tjusigt i slutet. En bra jubeldag helt enkelt. Jubel säljer, och sprider energi.

Efter matchen var jag och presschef Daniel Vandor förmodligen bland dem sista kvar i hallen, för att skriva matchreferat (Daniel) och redigera och ladda upp bilder (jag), tills "Psyk-Malin" kom och sa att bussen körde strax, med eller utan oss.

Framme på hotellet så var det inplanerad middag klockan 17, sedan väntade massage och småfixar för spelarna och efter det så var det dags för OS-möte för truppen och ledarna. Då passade jag på att ringa hem och kolla läget hemma. Hemma så har allt funkat bra, mördarsniglarna i trädgården är avlivade av Bonnie och det var vi glada för. Såna avskum ska ge fan i våra dahlior. Barnen mår också bra, för er som undrar över det.

Tillbaka till Nederländerna. När OS-mötet var färdigt så var det enligt schemat dags för "snacks", vilket innebar typ samma som frukost innehållsmässigt, och sedan taktiksnack inför morgondagens match mot hemmanationen. Då lär det bli fullt drag i Maasport med massor av publik. Så är känslan i alla fall.

Hörs imorgon!

***

Uppdatering från Nederländerna dag 3 (söndag)

Intensiv dag - precis som väntat. Upp tidigt, frukost och sedan avfärd till Maaspoort (arenan) för en förmiddagsträning för en del av truppen. Andra halvan av truppen (de som spelade mycket igår) fick nöja sig med gymmet på hotellet.

I arenan slog det mig hur ödslig en arena kan vara utan folk eller event. Jag har visserligen vant mig vid tystnaden och "tomheten" det senaste året, men det är precis samma känsla som när man stått på en mässa 3-4 dagar och pyntat och gjort fint, för att sedan riva ner allt på millisekunder och åka hem. Kvar är bara skalet till eventet, det vill säga själva arenan, mässhallen eller vad det nu är. Just idag var det stora kontraster jämfört med fredagen och lördagen då det var match i arenan och massor av folk, banderoller och musik. Nu klev vi rakt in i en tom arena, själva skalet. Varenda bollstuds eller viskning hördes i den ekande arenan.

Nåväl, träningen var anpassad efter individerna och deras behov och leddes av assisterande förbundskapten Johanna Wiberg tillsammans med målvaktstränaren Thomas Forsberg och videoanalytikern Pontus Ward Wiklund. Spelarna fick öva på olika kombinationer, avslut och passningar, för att sedan avsluta med stretching och olika övningar som är bra för kroppen - ledda av Anne Hopfgarten från fysio-teamet.

Att döma av bilderna så verkade spelarna tycka att träningen var toppen och så många skratt har jag nog aldrig sett på en träning innan.

Tillbaka till hotellet nu. Där väntade det lunch och sedan fysio-behandling för vissa av spelarna som behöver lite extra omvårdnad. Ni vet, tejpning, massage och allt möjligt behövs för att hålla spelare redo. Fysio-teamet har ett eget rum som står öppet under vissa tider. Det är ett otroligt populärt och välbesökt ställe, antingen för att man behöver, eller för att bara komma in och snacka lite. Det är så det funkar här.

Spelarna och ledarna hade sedan vid 15-tiden taktikmöte och efter det det var det dags för mellis. Dagens match var "sen" (avkast 18.15) och därför var det viktigt för alla att fylla på med lite näring. Det blir en lång kväll.

Vi ankom till arenan strax innan 17. Då var det redan orangeklädda fans ute vid entrén och viftade med flaggor. Väl inne i arenan så hade DJn börjat pumpa på med holländsk musik som publiken gladeligen sjöng och dansade med i. Här är två av låtarna som gick varmt:

https://open.spotify.com/track/0VCYoWWceUxg1jRwlPMBbv...

https://open.spotify.com/track/7nFKFcmWf2l7WTyK0g9MHX...

När de Svenska spelarna gick ut för att värma upp så var läktarna halvfyllda redan och man möttes av stora applåder. Det kändes bra. När sedan holländarna gick ut på planen så blev det ett jävla liv. Publiken applåderade, DJn skruvade upp volymen och speakern började skrika ut massa saker. Inte för att jag någonsin varit på en afterski, men detta kändes nära nog. Vad speakern än uppmanade publiken till så fick han stort gehör.

Till skillnad från gårdagens match mot Ryssland så var jag inte ensam fotograf idag. Dagen till ära så hade inte mindre än fyra andra fotografer letat sig till arenan för att plåta. Jag förstår inte holländska särskilt bra men jag förstod såpass mycket att jag insåg att man hade roligt åt mina rosa klistermärken på min utrustning (Bildbyrån-klistermärken för er som undrar).

Matchen då? Jo den vann Svenska Handbollslandslaget. Efter ledning med 9-17 i paus så var Sverige aldrig nära att tappa greppet kändes det som. Linn Blohm (med Sveriges kanske bästa måljubel) nätade 9 gånger, målvakten Rebecca Nilsson kom in i slutsekunderna och räddade en straff, men det har ni säkert redan sett på tvn. Sverige vann till slut med 23-28.

Jag vill inte vara en jobbig människa och ifrågasätta saker. Men jag och floor managern (den som chefade över typ allt) hade våra diskussioner. Hon verkade vara av inställningen att det var tjusigt med olika färger på ljuset som alternerades uppe i taket (man hade installerat RGB-ljus som man kunde styra via en dator, något som DJn skötte). Det innebar att under vissa sekvenser av matchen så kunde det komma ett oranget ljus uppifrån, och rött ljus från reklampanelerna längs med planen. Det blev intressanta bilder, helt klart. Dock helt oanvändbart för mig. Publiken älskade när DJn satte igång det orangea ljuset. Det var som en slags signal för dem att börja tjoa och tjimma på läktarna.

Efter matchen var det fullt fokus på att ladda upp så mycket bilder som det bara gick innan bussen skulle köra oss tillbaka till hotellet för en sen middag och sedan ett kort möte med alla ledarna så här när landslagssamlingen börjar lida mot sitt slut. Någonstans mellan middagen och mötet så skulle jag också testas negativt för Covid-19. Sagt och gjort. Nu sitter jag här och skall lägga mig alldeles strax. För att inte fastna här i Nederländerna så behöver jag sätta mig på bussen till flygplatsen klockan 05:45 och jag lär vara hemma någonstans runt lunchtid imorgon måndag.

Så här långt är min sammanfattade upplevelse av Nederländerna att maten var bättre än vad jag fått höra att den kunde vara, här är snyggt och prydligt, rent och fint och fina hus. Smågator med massa grönska, fina träd och vackra kanaler mitt i städerna. Den starkaste upplevelsen är nog ändå känslan av att publiken är tillbaka och hur alla blommar ut när man sätter sin fot i arenan. Är det match så är det, folk är glada och uppspelta och jättepositiva och trevliga var man än befinner sig kring matcherna. Positiviteten (på rätt sätt.....) smittar av sig, helt klart.

Jag själv ångrar mig inte en sekund att jag valde att åka med ner hit när frågan kom och jag är glad att jag hade möjligheten att göra det. Det är ett kanonbra gäng och det är verkligen en ynnest att få jobba med Handbollslandslaget, som bjuder på nya upplevelser på löpande band.

Vi hörs!

***

Uppdatering från Nederländerna dag 4 (måndag)

Så var det dags för hemresa! Efter tre händelserika och intressanta dagar så bär det av hemåt. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Att gå upp tidigt lyckades jag med däremot. Klockan 04.45 ringde klockan. Då var det bara att packa ihop all utrustning och bege sig ner till bussen som stod och väntade.

Hotellet var schyssta och hade försett oss med frukostlådor som liknade happy meal-lådor från McDonalds, men innehållet var väldigt annorlunda. Med lite frukost i magen åkte vi den 1 1/2 timme långa bussresan till Schiphol i Amsterdam där vi blev avsläppta vid terminal 2 efter en bussresa som många gånger kändes som ett chicken race. Vem kunde köra över heldragen linje flest gånger? Hur många gånger kunde bussen byta fil hej vilt utan att blinka? Gubben som körde var rutinerad och visste tydligen exakt vad han gjorde, även om han höll på att klippa två skyltar på hotellparkeringen. Sånt som händer. Idag hände det som tur var inget.

Väl framme på flygplatsen var i alla fall min puls något högre. Det var folk exakt överallt och ingen visste riktigt vart vi skulle. Det var väldigt blandat vart vi skulle flyga, någon skulle till Marbella, vissa till Köpenhamn och andra till Göteborg och Stockholm. Det sprang runt en massa guider som skickade oss till höger och vänster och det rådde fullständig förvirring kan jag lova. Den som drog det längsta strået var vår käre förbundskapten som gick på magkänsla. Han ställde sig i första bästa kö, stod kvar där och lyckades checka in ungefär en timme innan alla oss andra. För oss andra som lyssnade på flygplatsguiden så blev det lite stressigt. Vi som resande sällskap ville ju checka in tillsammans eller åtminstone efter varandra, för att undvika att någon tappades bort och för att det helt enkelt är lite smidigare. Det gick inte.

Efter 1 1/2 timmes köande så var jag (som siste man) framme vid disken för att checka in mina två tunga och otympliga väskor och be till någon högre makt att det inte blev något jidder. Det blev det. Men inte för mig som tur var. Vid disken bredvid stod en spelare som också skulle till Köpenhamn och sedan vidare till Skåne. Det snackades om att vårt Covid-19 test inte var giltigt och att det inte skulle accepteras i Danmark och att vi riskerade att fastna där och inte få komma hem (ingen kollade något sånt alls i Danmark visade det sig). Efter hjälp av såväl lagläkaren och idrottspsykolog-Malin så fick spelaren OK och kunde checka in. Samtidigt så stod jag och var nöjd över att mina väskor inte klassades som "odd bagage" denna gången och gick som vanligt bagage och att ingen bad om några tester alls.

Efter incheckningen så var det raska steg till securityn och givet-jävla-vis så fastnade jag där. Jag var redan sent på det. Damen före mig försökte ta sig igenom securityn med en 25-30 cm lång jävla sax och fyra egenodlade tomater. Det ogillades av kontrollanten och den finska resenären fick sig århundradets utskällning. Med saxar kan man ju skada folk. Jag fastnade också där, men då handlade det om att jag hade lithium-batterier i min väska. Det är lite känsligt sånt där. Batterier av vissa sorter kan tydligen paja i vid flygresor pga lufttryck. Jag fick även höra att de kan börja brinna. Det vill man ju inte.

Fotomässigt då? Inget särskilt att rapportera. Några enstaka mobilbilder för att dokumentera olika saker fick räcka.

Jag anlände till Kastrup på förmiddagen, hämtade ut bilen och körde över sundet och sedan vidare hemåt. Jag kan definitivt konstatera att helgen med Handbollslandslaget varit bra och väldigt lärorik. Det är absolut utvecklande att jobba på orter och till och med i länder man inte är van vid. Det är jättenyttig erfarenhet att prova på nya saker. Jag som exempelvis fotar väldigt mycket sport här hemma i Sverige har ju en bild över hur saker funkar. Internationellt kan det skilja sig jättemycket. Det har jag märkt. Inte minst på den här resan, men också på andra dagsresor till exempelvis Danmark eller andra ställen där det varit internationella evenemang av olika slag.

Nu är jag hemma och det är vardag igen. Vilka kontraster.

Vi hörs snart igen!

Senaste inläggen